DN firar den internationella kvinnodagen

Idag kan Sveriges kvinnor och deras medsystrar runtom hela världen fira internationella kvinnodagen. Fast inte riktigt runtom hela världen. Jag vet inte hur kvinnodagen firas i Syrien, Somalia, Irak eller Afghanistan, länder som de senaste decennier bidragit med en högst ansenlig skara “ nya svenskar”. Kanske bara ett par lätta rapp med livremmen i samband med den obligatoriska våldtäkten för att högtidlighålla den stora dagen ?

Hursomhelst bör svenska kvinnor passa på att fira kvinnodagen nu, deras döttrar lär få allt färre möjligheter att fira den i ett samhälle där en substantiell minoritet utgörs av muslimer.

Den 11-åriga flickan i Husbybadet i nordvästra Stockholm som blev antastad av ett stort gäng unga män som går under den missvisande beteckningen “ ensamkommande flyktingbarn” är en övertydlig illustration till svenska kvinnors och flickors framtid.

George Orwell skrev i ”1984” : ” Vill du få en bild av framtiden. Föreställ dig en stövel som trampar på en människas huvud – för evigt”.

Om du vill få en bild av Sveriges framtid: föreställ dig en 11-årig svensk flicka som våldtas av muslimska män vars hederskänsla inte tillåter deras fruar och döttrar att besöka offentliga simhallar.

Om du vill få en ännu mer realistisk bild av Sverige: föreställ dig en yrkesgrupp som vägrar låta sina läsare få kännedom om den verklighet som redan är här och som utan några som helst samvetsförebråelser ställer upp på de invandrade våldtäktsmännens sida.

De unga männen från Attendos boende för " ensamkommande flyktingbarn " i Solna hade enligt uppgifter som publicerats på nätet fått förhållningsregler i god tid att inte ge sig på unga flickor och barn enbart för att de var lättklädda. Att släppa in en flock unga muslimska män i en lokal där småflickor i baddräkt vistas är ungefär som att släppa in ett par zigenarkvinnor på ett äldreboende. Det kan bara sluta ett sätt.

De unga ensamkommande barnen hade inte ens tålamod att vänta innan de fått permanent uppehållstillstånd och fått hit sina fruar, barn och föräldrar.

En muslimsk man blir galen av otyglat sexuellt begär och förlorar all eventuell självbehärskning när han ser en kvinna eller elva-årig flicka utan tio meter tjockt tyg och tittglugg.

I övrigt sker firandet av dagen traditionellt. Sveriges ende kriminolog, Jerzy Sarnecki lugnar oss med att den våldsamma ökningen av utomhusvåldtäkter, som har ökat med 98 procent jämfört med för 10 år sedan, i huvudsak beror på den ökade anmälningsbenägenheten. Det måste kännas lugnande för Sveriges kvinnor att våldtäktsepidemin inte har något samband överhuvudtaget med massinvandringen från muslimska länder och den lite osvenska kvinnosynen hos de muslimska männen.

Jerzy Sarnecki har en lätt uppgift. Han behöver bara upprepa vad han sagt med exakt samma ord och formulering de senaste tjugo åren.

Ett par hundra kvinnor kommer att under dagen bevista ett antal föreläsningar, utställningar och annat som iscensatts för att fira dagen samt för att manifestera mot de “patriarkala strukturerna”, ett begrepp som till och med tjugoåriga kvinnor som betat av grundkursen i genusteori eller sociologi har lärt sig. Det låter lite tjusigt intellektuellt, typ.

Ett okänt antal unga feminister kommer på någon av huvudstadens teaterscener ge uttryck för sitt mod att utmana "strukturerna" genom att dra på sig fula mössor, exponera sina orakade armhålor och bete sig allmänt förvirrat samt få en klapp på axeln av Dagens Nyheters och Aftonbladets teaterrecensenter.

En upprörd rödstrumpa kommer att få en insändare publicerad där hon minutiöst gått igenom samtliga tidningsartiklar i svensk dagspress under ett år och kommit fram till att kvinnor bara nämns i 47 procent av dem, samt att kvinnorepresentationen i tyndlyftning är chockerande låg. Allting kommer med andra ord att vara sig likt.

Om ett par decennier är det slutlekt i den den feministiska lekstugan.