Rättsväsendets krig mot svenskarna och ett hatbrott i Södertälje

Allmänhetens kunskap om hatbrottslagstiftningen är förmodligen låg, och har, vad jag
känner till, inte använts särskilt ofta.

I början av 2000-talet hade enligt säkerhetspolisens statistik antalet hatbrott, eller snarare anmälda hatbrott ökat med mer än hundra procent sedan 1997. En del av anmälningarna berodde på ökad uppmärksammhet, men en del på att antalet hatbrott reellt hade ökat.

En parentes: Om man nu konstaterat att hatbrotten verkligen ökat, hur kommer det sig att samma förhållande inte gäller för våldtäkter. Finns det någon avsikt att bagatellisera de allt vanligare våldtäkterna och i stället fokusera på ett politiskt mindre känsligt brott som så kallat hatbrott ?

2002 skrev dåvarande riksåklagare Klas Bergenstrand ett brev till samtliga åklagare i landet där han krävde att nolltolerans skulle gälla vid hatbrott som ansågs som synnerligen allvarligt och hade nått en oacceptabel nivå. Hatbrott inkluderar bland annat hets mot folkgrupp och olaga diskriminering.

Bergenstrand sammanfattade i ett antal punkter hur kampen mot hatbrotten skulle ske från åklagarorganisationen. Bland annat skulle häktning och husrannsakan användas flitigt samt motiv kartläggas och anges i åtalet.

“ Om det går att klarlägga att motivet för brottet varit att kränka offret ger det möjlighet att yrka tuffare straff enligt straffskärpningsregeln”, hävdade Klas Bergenstrand. Om man får fast förövaren eller förövarna vill säga. Eller om man åtminstone gör ett försök.

Målet med Riksåklagarens brev var att försvåra för nazister och andra främlingsfientliga personer.

Självklart. Det säger sig själv. Nazister och andra främlingsfientliga krafter. För att inte tala om krögare, butikspersonal, bussförare och tidningutdelare. Överallt dessa nazister och dunkelt onda skepnader i det trivsamma folkhemmet, som lurar på tonårsflickor bakom den mörka dungen vid busshållplatsen mitt i natten.

Jag har tidigare skrivit om den i media nedtystade grova misshandel av två unga svenska kvinnor som ett tjugotal syrianer gjorde sig skyldiga till för ett par år sedan i Södertälje.

Det var ett hatbrott. Polisen gjorde inte ens några ansträngningar för att få tag på förövarna. Förmodligen avskrevs fallet redan i ett tidgt skede för att inte äventyra den spända relationen till den syrianska minoriteten i staden.

Polisen hade ett solklart fall av hatbrott framför sig, men valde att ignorera det.

Det finns ett starkt skäl till att hävda att det rörde sig om hatbrott.

Avsikten var uppenbart att kränka offren, samt att de valts ut på grund av sin etniska tillhörighet. Det är naivt att tro att syrianska män skulle ge sig på en av sina egna. Om de hade valt syrianska kvinnor som sina offer hade deras dagar i Södertälje varit räknade.

Syrianerna är en grupp med betydande social kontroll och samhörighet. Man håller helt enkelt reda på varandra och om offren varit syrianska hade förövarna inom ett par timmar spårats upp, slagits sönder och samman av offrens fäder, bröder, kusiner, sysslingar och bryllingar för att avslutningsvis dumpas på någon sopstaion utanför Ronna.

Den syrianska befolkningen i Södertälje valde att tiga och samtycka. Föraktet mot svenskarna är nästan lika starkt i våra invandratäta förorter som på landets tidningsredaktioner och ledarsidor. Även om det låter osannolikt.

Ett par tusen syrianer känner till våldsbrottslingarnas identitet. Låt oss göra en snabb beräkning: Runt tjugo unga män, var och en med en familj, på säg trettio personer, där släkten naturligtvis räknas in. Inom en syriansk släkt går det inte att hemlighålla något. Var och en av de unga männen har, säg fem kompisar. Var och en av dem med familj, släkt och vänner, och så vidare.

Nu är vi uppe i runt fyratusen personer. Personer som känner identiteten på tjugo unga män som begått ett grovt vålsbrott. Om Södertäljepolisen hade ansträngt sig skulle man förmodligen
ha kunnat förmå åtminstone en person av fyratusen att lämna uppgifter som lett fram till att de skyldiga kunnat gripas. Inte ens det har man lyckats med.

Om definitionen av hatbrott är att kränka människor på grund av deras etniska härkomst skulle en hel del av vår journalist– och politikerkår sitta bakom lås och bom.