Den parallella verkligheten 1

Gränsen mellan verkligheten och en absurd värld, där logik och rationalitet är frånvarande, har de senaste decennierna blivit alltmer utsuddad. Det går inte längre att lika lätt urskilja vansinnet, de förvridna fantasierna och hjärnspökena från den krassa verklighet som de flesta av oss lever i.

En summarisk genomgång bara av de senaste månadernas mediautbud berättar att vi lever i en förvriden verklighet.

Om det bara hade handlat om några enstaka fall. Som till exempel den absurda farsen kring de vuxna skäggiga män som journalister, kommunpolitiker och även normala människor kallar barn.

Om det bara hade handlat om den utbredda vanföreställningen att massimport av extremt lågkvalificerad “ arbetskraft” från Tredje världen är nödvändig för att trygga Sveriges framtida ekonomi, samtidigt som vi har en rekordstor arbetslöshet och kommunerna tvingas spara.

Den parallella verkligheten är för tydlig för att kunna avfärdas.

I Blekinge Läns Tidning 2004 gick en värmländsk författare– enligt vad han själv påstod– till attack mot Turistbyråns kontor i Ronneby. Nej, inte med yxa, som somaliern som angrep konstnären Lars Vilks förra året, utan med en anmälan till Ronneby kommun. Det räckte inte ens med en grinig insändare.

Lars Ullgren som författaren hette var upprörd. Ronnebys turistbroschyrer var nazistpropaganda. Det hade han avslöjat. Något som inte ens Expo, trots sina expertkunskaper om nazism, hade klarat av.

Ullgren vände sig mot att Sverige användes som referens i broschyren och att den överhuvudtaget var nerlusad med onödiga nationadjektiv.

Möjligtvis skulle man kunna hävda att det kanske är mer nära till hands att nämna Sverige i en svensk turistbroschyr än Kosovo, Irak eller Nicaragua.

Om man skriver en turistbroschyr för Ronneby kan det tyckas vara lite knepigt att undvika namnet Blekinge eller Sverige. Den som skrivit texten i turistbroschyren visade att han eller hon ville ha ett totalitärt samhälle med statsnationalistisk diktatur påstod Ullgren. Vidare menade Ullgren att det var hårresande att beskriva danspalatset i Erringsboda som något sommarsvenskt, samt krävde att texten skulle “ avnazifieras”.

Lite förvånansvärt för svenska förhållanden gav inte den ansvarige för den nazistiska turistpropagandan vika.

Det är lätt att avfärda Lars Ullgren som en dåre, men hur mycket skiljer han sig från de intoleranta, magsura och svavelosande åsiktspoliserna som till exempel Olle Svenning, Ann-Charlotte Marteus, Björn Ramel, Per Svensson, Lisa Bjurwald eller Gunilla Brodrej ?

Den för allmänheten, utom läsare av BLT, anonyme Lars Ullgren framträder i stället som en ganska genomsnittlig representant för en babblande klass av mediokra hatmånglare.

Låt oss stanna i Blekinge och hålla oss kvar i den nazistiska turistindustrin som i början på 2000-talet hade länet i sitt grepp.

Kommunen hade låtit sätta upp en välkomstskylt. Inget märkvärdigt. Ända tills den dag en företrädare för en mångkulturförening fick syn på den. Ve och fasa!

Skylten visade blonda människor och inte bara en, utan en hel familj. Det är lätt att föreställa sig chocken för dem som kommer till Blekinge och möts av en skylt med en blond familj.

I Sverige av alla länder.

Eftersom det är fullständigt normalt att associera blonda människor med Auschwitz gav kommunen efter, lovade bättring i framtiden, bad om ursäkt samt skickade notan till sina skattebetalare som kunde glädjas över denna resoluta insats mot nazismen.

Extrema exempel på en politisk korrekthet som löper amok? Inte alls. Fullt normalt, det räcker med att läsa någon av landets fem största tidningar varje dag.