Konsten att lura sina läsare

Vi har nu nått det stadium som hittills bara människor som levt i ett totalitärt samhälle upplevt. Sverige börjar mer och mer likna mer en hemsnickrad light-version av Nordkorea.
För att få reda på sanningen bakom tidningsrubrikerna är vi tvungna att gå till utländsk press.

Regimtrogna Sydsvenska Dagbladet skriver idag, 14 mars, om ännu en ung man med invandrarbakgrund som dödats i Köpenhamn.

En 19-åring sköts ned med flera skott på Nörrebro. Han fördes till Rigshospitalet där han senare avled.

I torsdags sköts en 19-årig somalisk man ihjäl i utkanten av Köpenhamn och i fredags blev en irakisk man knivmördad i stadsdelen Christianshavn. Tre invandrare har mördats på kort tid och svenska tidningar vill att våra tankar går i rätt riktning.

Det är sant, ingenstans står det om högerextremister som ägnar sig åt sin favoritsysselsättning, förutom att sända avföring i brev till programledare på Sveriges Radio.

Det handlar om gängkrig mellan invandrargäng och en supporterklubb till Hells Angels i två av fallen. Svenska tidningar anser att det kan bli lite för jobbigt för deras läsare om deras världsbild rubbas att hålla rda på sådana petitesser och föredrar det etableraded där invandrare ständigt är offer och svenskar alternativ danskar förövare.

Då får man lov att om inte ljuga, åtminstone utelämna en väsentlig del av verkligheten. Det är så svensk media fungerar och så länge tillräckligt många av oss betalar för skiten lär vi behöva stå ut med den

Björn Ramel i Sydsvenska Dagbladet är en ganska genomsnittlig svensk journalist som har lärt sig spelreglerna som ett rinnande vatten. I juli förra året publicerade han en krönika som handlade om det växande antalet hatbrott i Skåne 2009.

Ramels artikel tog visserligen upp det faktum att antalet hatbrott i Skåne inte ökat total, men att hatbrottsanmälningarna med antisemitiska motiv ökat med 57 procent jämfört med 2008.

Eftersom Skåne är sverigedemokraternas starkaste fäste kunde Ramel helt enkelt inte låta Sydsvenskans läsare själva dra sina slutsatser utan måste hjälpa dem på vägen.

När en muslimsk pöbelhop tillsammans med en skara maskerade vänsterextremister brölar om att döda judar under en demonstration i Malmö ter det sig för en väluppfostrad knähund som Ramel som ett uttryck för den typiske skåningens inneboende främlingsfientlighet.

Ramel är förmodligen varken mer eller mindre skamlöst hycklande än genomsnittet av sina kolleger.