Ensamkommande flyktingbarn ger Torsåker nytt hopp

För de drygt åttahundra boende i lilla Torsåker i Gästrikland har mottagandet av trettio ensamkommande flyktingbarn skänkt bygden nytt hopp. Kommunalrådet Jan Nilsson beskriver det som att vinna högsta vinsten.

- Nu vågar vi se positivt på framtiden berättar han. De nyanlända svenskarna skapar nya arbetstillfällen. Boendet för ensamkommande flyktingbarn invigdes för en månad sedan och verksamheten är nu full gång. Tjugosju personer har anställts för att ta hand om barnen.

Det handlar om allt från specialpedagoger, vårdpersonal, kuratorer till kökspersonal. Kort sagt handlar det om all nödvändig specialkompetens som behövs för att ta hand om ensamkommande flyktingbarn.

Inger-Maria Karlsson är verksamhetschef för boendet och berättar om verksamheten.

- Vi måste tänka på att det handlar om svårt traumatiserade flyktingbarn som inte har några föräldrar kvar. De första sex månaderna behöver barnen tid att landa för att sedan gradvis anpassa sig till sitt nya liv i Sverige. Men det måste få ta sin tid eftersom barnen har så oerhört mycket traumata att bearbeta.

Inger-Maria visar oss runt i de fräscha och ljusa lokalerna. Varje barn har sitt eget rum med säng, bokhylla, skrivbord, dator och tv. De ska känna sig som hemma, det är viktigt säger Inger-Maria ock kramar om ett av barnen som kommer gående i korridoren med en vårdare under vardera armen. Det verkar gå ganska bra, inte minst tack vare det halkfria underlaget.

Abdulhakim, som barnet i korridoren heter, berättar att förra veckan tränade de på attt gå i livsmedelsaffären som ligger tre kilometer bort. Nästa vecka ska de träna på att handla i affären och betala med riktiga pengar. Barnen tillsammans med fyra personal åker till affären med boendets nyinköpta minibuss. Egentligen skulle man behöva två minibussar, men kommunen anser sig tydligen inte ha råd att satsa på barnen, konstaterar Inger-Maria med en uppgiven suck.

Abdulhakim berättar att så fort det blir lite varmare ska de få gå ut i skogen. Det längtar han efter. Han kommer från Kabul och där finns ingen skog skrattar han.

Abdulhakim är ett riktigt charmtroll, med distingerat utseende och en mustasch som påminner om den gamle filmidolen Errol Flynn och lite grått stänk i håret. Men nu har vi inte tid att prata mer, för Abdulhakim är det baddags och det är något som han ser fram emot varje dag. Att bada tillsammans med Jossan och Nilla är jättekul, dessutom har jag fått en badanka av Inger-Maria säger han med ett stort smittande skratt.

Barnen behöver massor av stöd, omtanke, vård och kärlek berättar Inger-Maria. Det kan handla om alla vardagens bestyr som att raka och tvätta sig eller stöd vid måltider. Vi tror på fasta rutiner men är ganska flexibla, allt utgår från barnet och dess behov säger Inger-Maria. Vid alla måltider sitter minst fyra personal med, lagar och serverar maten och diskar. Förra veckan var det ett barn som råkade skära sig med en kniv när han skulle bre en smörgås, så under krismötet efteråt bestämde vi att en personal hädanefter skulle bre smörgåsarna.

-Vi har en erfaren socialarbetare med tjugotvå års erfarenhet som enbart ägnar sig att att bre smörgåsar och hälla upp mjölk ur tetror. Ibland kan en mjölktetra ha väldigt vassa hörn och ett barn kan lätt skära sig, berättar Inger-Maria.

Boendet för de ensamkommande traumatiserade flyktingbarnen har tagits väl emot av grannar.

- Vi hade en liten incident för två veckor sedan då en granne gick ett hundratal meter från huset med sin hund, berättar Inger-Maria, det var lite otäckt och många av barnen kände sig både ledsna och kränkta, ett av barnen till och med grät..

För en muslim är hunden som bekant ett orent djur och många av barnen har ju aldrig sett en hund förut. Dessutom hade en svensk granne hissat svenska flaggan så att den syntes tydligt. Det var lite onödigt och provocerande så vi kände oss tvingade till en dialog med honom och det förlöpte jättebra, påpekar Inger-Maria

Framtiden ser ljus ut för det lilla norrländska samhället tack vare mottagandet av medmänniskor från fjärran länder och kommunalrådet Jan Nilsson får sista ordet,

- Tack vare de nya svenskarna tror vi att det finns en framtid inte bara för vår bygd utan för hela Sverige.