Fatima stannar i Sverige

Förra gången jag träffade lilla Fatima var hon en liten 7-årig flicka med stora rädda bruna ögon, fyllda med tårar, som undrade varför hon inte fick stanna i Sverige. Hennes föräldrar var intagna på psykiatriska avdelningen på sjukhuset i Lund. Hennes tre månader gamla syster Mouna led av en allvarlig psykos orsakat av att familjen inte tilldelats permanent uppehållstillstånd i Sverige, vilket ansvariga läkare kunde konstatera redan i ett tidigt skede. Det var i november förra året.

Anita Doritos från FARR berättar att hela familjen tillfrisknade mirakulöst fort från sin psykiska insufficiens.

-Så fort de hörde ordet permanent uppehållstillstånd blev de friska. På bara några sekunder. Läkarna talade om ett mirakel. De hade aldrig upplevt något liknande.

Anita är förbluffad.

-Kanske skulle vi ge svenskar som mår psykiskt dåligt permanent uppehållstillstånd, säger hon, men tillägger i samma stund med ett skratt att det går ju inte eftersom de redan är svenskar. Vi skrattar tillsammans.

Nu kan lilla Fatima med de stora bruna undrande sorgsna ögonen le igen. För första gången på många år. Hon skrattar när hon kramar sina pyttemjuka gosedjur som hon fått av svenskar som engagerat sig för henne och hennes familj. Hennes föräldrar vill tacka jättemycket för allt stöd de fått för sin kamp att få bo i Sverige. Den rymliga lägenheten i utkanten av Malmö är fylld av familjemedlemmar, släktingar och svenskar som stött familjen under dess långa kamp för att få stanna i Sverige.

Där finns som sagt Anita Doritos, verksam i FARR som är mycket upprörd över den brutala svenska flyktingpolitiken, där finns pastor Nils Jansson som engagerat sig för muslimska invandrare. Han är djupt besviken över att så få svenskar söker sig till kyrkan trots att den erbjuder lesbiska mångfaldsmässor och hundgudstjänster.

Men där finns framför allt Fatimas familj och släkt. Där finns mamma, pappa, alla syskonen- de är fjorton stycken, kusiner, morföräldrar, farföräldrar, sysslingar, bryllingar och många, många andra som vill vara med i denna högtidliga stund när familjen Alhashrawi blir svenskar.

Lilla Fatima med de stora bruna ögonen omgiven av sina kära mjuka gosedjur har ännu inte förstått att hon får stanna. Hennes tårar blandas med de glada skratten i den fina stämningen tillsammans med alla glada släktingar och vänner.

Pappa Mohammed tar till orda. Han tackar svenska regeringen. Han har redan fått jobb berättar han stolt. Anita Doritos nickar och ler. Det är mycket tack vare henne som familjen äntligen kunnat få bli svenskar. Pappa Mohammed har fått jobb på socialbyrån.

-Inte så jobbigt skrattar pappa Mohammed. Komma dit, fylla papper, få lön. Bra jobb skrattar Mohammed med sitt smittande härliga skratt.

Mamma Leila lär sig svenska. Tre timmar per dag.
-Idag vi lärt många nya ordet. Svenska svårt, jättesvårt, skrattar hon. Leila är en kvinna som är van att kämpa.

-Rasist, lön, pengar, bidrag, diskriminera. Många svåra orden. Leila skrattar igen smittande härligt.

Men allt är inte frid och fröjd för den lilla familjen trots dagens stora glädjebesked. Pappa Mohammed skulle vilja ha en större lägenhet.

-Lilla Fatima behöver mer utrymme för sina mjuka små gosedjur och sina små vänner säger pappa Mohammed. Lilla Fatima behöver mer utrymme att springa omkring på sina små ben fyllda av liv som alla små barn fyller Anita i. Hon tolkar åt familjen.

Mamma Leila har också en önskan.

-Lilla Fatima har gråtit så mycket den senaste tiden och hon behöver rena kläder som alla små barn som har benen fulla av spring så vi skulle behöva en ny tvättmaskin. Vi vädjar till alla Expressens läsare !

Kusin Hassan vill också säga något när vi är där.

- Fatima behöver en bil, så att hon kan träffa alla sina små vänner, hon älskar att åka till parker och leka med andra barn. Hon behöver en bil och en 30 tums teveapparat måste hon också ha för att hon älskar att se alla roliga barnprogram på tv precis som alla andra små svenska barn.

Hassan kan inte så mycket svenska så det är Anita Doritos som tolkar. Anita berättar imponerat att Hassan har motsvarande 360 högskolepoäng från universitetet i Mosul vilket i Sverige skulle motsvara nio års högskolestudier, trots att han bara är tjugoett år.

- Kan du tänka dig att han började på universitetet när han var bara tolv år! säger Anita imponerad. Har Sverige verkligen råd att tacka nej till sådan kompetens ?

Tyvärr brann arkivet i Irak upp där han förvarade sina betyg berättar Anita för oss.

Förtvivlan har vänts till hopp för familjen Alhashrawi. Men ännu återstår mycket innan familjen kan känna sig trygg i sitt nya land.

Kanske Fatima en dag blir president i Sverige säger mamma Leila när vi tar avsked. En dag som denna känns allt möjligt.