Likskändarna

Mordet på 27-åriga Elin Krantz har upprört många människor. Framför allt lär så kallade högerextremister ha blivit upprörda och försöker utnyttja mordet för sina syften. Jag är övertygad att på åtskilliga tidningsredaktioner är upprördheten större över att s. k högerextremister försöker utnyttja mordet på en ung svensk kvinna än mordet i sig.

Åtminstone om jag får tro på likskändarna på Expressen som sin vana trogna släpper alla återstående hämningar och öser ur sin outttömliga arsenal av tarvligheter. Vår journalistkår består till största delen av ryggradslösa kräk som utan vidare lätt skulle anpassa sig i ett totalitärt samhälle.

Elin Krantz mördades av en invandrare. Det kunde lika gärna varit en svensk utropar Makten och dess hantlangare gång på gång. Varför är det så sällan det då?

När en svensk man utförde en rad skjutningar i Malmö, och greps efter en massiv polisinsats tvekade tidningarna inte att publicera namn och bild. Skjutningarna i Malmö har fortsatt, men eftersom det med stor sannolikhet är fel etnicitet på gärningsmännen håller media låg profil.

I början av 2000-talet drabbades Sverige av en våg av s.k personrån, en ny form av invandrarbrottslighet, så gott som alltid utförda av tonåringar.

Ann-Marie Begler, dåvarande chef för Brå , idag generaldirektör för Skolinspektionen, uttryckte sin oro i en debattartikel i Dagens Nyheter :

"De fysiska, psykologiska och ekonomiska konsekvenserna till trots är det ändå frågan om inte den allvarligaste konsekvensen av ungdomsrånen kan bli en alltmer invandrarfientlig inställning i ungdomsgenerationen, en grogrund för ökad vardagsrasism och i extrema fall ett ökat engagemang i grupperingar med invandrarfientliga ideal."

Blågula frågor om Anne-Marie Begler

Kortfattat: Det är inte den invandrade brottsligheten i sig som är ett problem utan att konsekvensen kan bli att svenskar börjar anamma främlingsfientliga åsikter.

Begler var cynisk men ärlig. Hon fruktade en vardagsrasism från svenskarnas sida. Begler sade rakt ut vad makten och dess mjukryggade hantlangare har för vana att linda in i lite mer subtila fraser och resonemang.

I Brå:s tidning” Apropå” 2000-2 skriver Begler: ”De flesta av de invandrade ungdomarna begår inte brott”. Detta efter att Brå publicerat en rapport om unga rånare som Begler påstår slår hål på myter om brottligheten. Det är förvisso sant. De flesta etiopiska män våldtar och mördar inte unga svenska kvinnor, men är det något vi ska känna glädje eller förtröstan inför?

I Sverige har vi dock utarbetat de säkraste strategierna mot rasism och främlingsfientlghet.

Att anordna en dag mot rasism på landets gymnasieskolor lär vara ett av de säkraste. Åtminstone ansågs det vara det i början av 2000-talet. Lägg till diktläsning av Jonas Gardell, uppträdande av teatergruppen Ung utan pung, så kommer alla fördomar snart vara bortsopade.

I samband med händelserna i Nordafrika, har de sociala medierna roll diskuterats mycket. Facebook, Twitter och Internet i övrigt har setts som avgörande för de folkliga resningarna. Jag tror att det är en överdrift. För det första är det tveksamt om det går att tala om folkliga resningar. 100 000 egyptier som demonstrerade mot Mubarak är förvisso en hel del, men i ett land med 70 miljoner invånare är det inte alltför övertygande.

Hösten 1989, långt före internetrevolutionen demonstrerade 100 000 människor i Leipzig, men även i Berlin. I Leipzig betydde det att var femte invånare var ute på gatan för att demonstrera mot Honecker och hans regim.

Journalisterna hycklar. Samma sociala medier som lovprisas när de används vid revolter i Tredje världen blir i det journalistiska etablissemangets förvridna verklighetsuppfattning ett verktyg för rasister när det används i syfte att rikta strålkastarna mot den importerade grova brottsligheten.

Utan Internet hade Elin Krantz mördare inte fått ett ansikte. När gärningsmannen gripits hade han beskrivits som en helt vanlig och tidigare ostraffad 32-årig småbarnspappa. Internet har gjort det möjligt att slita av masken på det föruttnade mediala och politiska etablissemanget. Det är därför Expressens magsura uppkastningar blir en bekräftelse på dess förlorade makt.