Fallet Amanda Kijera

Amanda Kijera är journalist och människorättsaktivist.. När en jordbävning drabbade Haiti 2010 var hon på plats för att hjälpa de nödlidande.

Kijera blev våldtagen av en haitisk man och beslöts sig för att dela med sig av sin traumatiska upplevelse.

”Ever committed to preserving the dignity of Black men in a world which constantly stereotypes them as violent savages, I viewed this writing as yet one more opportunity to fight “the man” on behalf of my brothers. That night, before I could finish the piece, I was held on a rooftop in Haiti and raped repeatedly by one of the very men who I had spent the bulk of my life advocating for”

Under den spontana kärleksakten på taket i Port au Prince försökte Amanda Kijera övertyga våldtäktsmannen att hon såg honom som en broder i den gemensamma kampen mot den vite mannens förtryck. Våldtäktsmannen blev inte imponerad trots att hon berättade att hon ” was a Malcolm X scholar”.

En svensk motsvarighet skulle vara en engagerad antirasist som faller offer för den importerade våldtäktsvågen. En kvinna som är med i Facebook-gruppen ” Sverigedemokraterna i riksdagen-nej tack ” eller någonting liknande.

Den unga engagerade kvinnan skulle nog inte komma undan den pilske araben i buskaget bakom busskuren ens med att berätta att hon läst Masoud Kamalis ” Den segregerande integrationen: om social sammanhållning och dess hinder” från första till sista sidan, eller äger Frantz Fanons ” Jordens fördömda ”.

Den spontana reaktionen är naturligtvis att Amanda Kijera lider av en mental defekt som gör det omöjligt för henne att bete sig som en rationell och sund individ. Jag tror att det är en felaktig uppfattning. Tvärtom har Amanda Kijera internaliserat invandringsindustrins alla heliga grundpelare, inte minst oförmågan till självständigt tänkande. Hon är lydig och väluppfostrad på samma sätt som alla andra tiotusentals engagerade antirasister.

I ett normalt samhälle skulle mänskliga avarter som Kijera vara föremål fär psykiatrisk observation.