Ephrem Tadele Yohannes hade tur

I sin slutplädering i rättegången mot Ephrem Tadele Yohannes 8 april, åtalad för det brutala mordet på 27-åriga Elin Krantz 25 september 2010, yrkade åklagaren Stina Lundqvist på livstidsstraff. Det är sannolikt att Yohannes fälls i tingsrätten, överklagar till Hovrätten och frikänns, eller får ett lindrigare straff.

Även om Hovrätten fastställer ett livstidsstraff som i realiteten innebär 10-11 år kan Yohannes känna sig ha vunnit högsta vinsten. En hord av rutinerade psykologer, kuratorer och beteendevetare av alla upptänkliga schatteringar kommer att stå till hans förfogande dygnet runt.

Riklig och näringsriktig mat, möjlighet till fysisk träning, tv, radio, tillgång till dator med internetuppkoppling blir det där lilla extra som kommer att förgylla den etiopiske mördarens anstalstsvistelse.

Yohannes kommer att kosta svenska skattebetalare ett par miljoner kronor. I hans hemland skulle en kula kosta ett par öre.

Ephrem Tadele Yohannes föddes i Etiopien och invandrade till Sverige i september 2009, efter att ha bott en tid i USA. Yohannes var en av de hundratusentals personer som kommit till Sverige som anhöriginvandrare. Han hade enligt uppgifter i media ingått äktenskap med en etiopisk kvinna bosatt i Sverige. I gammelmedia gick han under beteckningen ”småbarnspappan”.

Svenska myndigheter har ingen som helst kontroll över vilka vi släpper in i vårt land.
Mördare, våldtäktsmän, terrorister och allt slags mänskligt bottenskrap behöver endast uttala fyra bokstäver för att släppas in i det ombonade folkhemmet: ASYL.

Tyskland har förgäves försökt avvisa ett hundratal kriminella libaneser. Libanon har vägrat ta emot dem.

Om Yohannes begått mordet i USA hade han verkligen fått sitta i fängelse resten av livet, eller beroende på vilken stat han levt i, dömts till döden. Han hade med största sannolikhet blivit analt våldtagen av minst sju kroppsbyggande svarta män och kommit underfund med att det är en sak att ge sig på en späd ung svensk kvinna, en annan sak att försvara sig mot sju stora män med samma hudfärg. Yohannes hade kunnat säga farväl till sin ringmuskel för all framtid.

Pseudonymen Julia Caesar kallar mordet på Elin Krantz politiskt. Om Sverige hade haft en invandringspolitik, där vi hade valt att kontrollera identiteten på migranterna skulle Elin Krantz vara vid livet idag. Det handlar inte bara om de indirekt ansvariga för en ung kvinnas död: Mona Sahlin,Fredrick Federley, Maria Ferm, Christina Höj Larsen eller Tobias Billström som Julia Caeasar nämner i sin krönika.

Det handlar om de tiotusentals anonyma beslutsfattare och makthavare, journalister, politiker och medlöpare av alla slag. Alla tiotusentals anonyma administratörer som bär ansvaret den havererade och kriminella invandringspolitiken. Dessa anonyma byråkrater bär lika mycket skuld till mordet på Elin Krantz som de som en för en dryg mansålder sedan gjorde massmorden på judar möjliga. Feghet och alla nyanser av fäaktig opportunism har bidragit till att unga svenska flickor är fritt villebråd.

Julia Caesars krönikor